Idépolitiskt hör hon samman med de strömningar inom svensk och även europeisk socialdemokrati som de senaste åren fört det ena socialdemokratiska partiet efter det andra till valnederlag och ibland kollapser. 

Hon satsade allt på ett kort dessa sista dagar och när kortet synades av partiets kärna av förtroendevalda så höll det inte. Jag tycker ändå att hon bör känna att hon nu går med äran i behåll. Hon gjorde en kämpainsats i valrörelsens slutskede och trots allt blev det hon som nu släppte ut alla andar ur det socialdemokratiska partiet: Villervalla, kaos och alltmer griniga tonfall har rått den senaste tiden. 

Förhoppningsvis kan det i slutändan visa sig vara något bra. Det socialdemokratiska partiet har alldeles för länge undertryckt alla de idépolitiska konflikter som existerar inom dess murar. Under senare årtionden har i synnerhet mer vänsterbetonade kritiker fått allt svårare att göra sig hörda inom rörelsen, när de varit kritiska mot EU, mot EMU eller mot den allmänna högervridningen av partiet. Många av dem har gett upp, helt enkelt. Men till slut blev partiet därmed så pass anorektiskt att inte ens högersossar gick fria från utgallringarna. Hur ska man annars förklara att en person som Pär Nuder fick lämna skeppet? Och det i ett läge då partiet knappast har råd att förlora en enda människa? 

Partiet har blivit offer för sin egen nedärvda partikultur och i en era när medlemmarna blivit allt färre saknas också de kloka rösterna underifrån, de som kallas gräsrötter.  

Nu har det socialdemokratiska partiet vänts in och ut och alla dess konflikter har lagts upp till allmän beskådan. Man kan bara hoppas att det kommer något bra ut av allt detta. 

Den stora frågan är hur socialdemokratin nu ska revitaliseras och förändras. Lägg märke till att jag inte skriver ”förnyas”, eftersom detta ord har blivit kodordet för högervridning, dvs anpassning mot mitten eller högerut. Så hur ska partiet revitaliseras? Den frågan är större än frågan om vem som ska efterträda Sahlin, även om de i slutändan hör ihop: personer bär idéer. Det viktigaste när det gäller namn på efterträdare på ordförandeposten är, som jag ser det, att den som väljs hör till en generation som inte formats alltför mycket av toppolitiken på nittiotalet och 00-talet. På sätt och vis är det en förlorad generation. Det var då banden med fackföreningsrörelsen och löntagarna i gemen försvagades intill bristningsgränsen. Det var då anpassningen till en politisk mitt som definierats av borgerligheten genomfördes. Det var då den sista visionära luften gick ur det socialdemokratiska partiets toppskikt. Det var då man tog farväl till allt från Keynes, Marx eller Palme - och till sist stod man tankemässigt helt tomhänt inför kriser och utmaningar. Man slutade fundera över de nya språng som rörelsen måste ta - efter att såväl Folkhemstanken och det starka samhället blivit gamla tankemodeller.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I boken berättas om kungens privatliv. Uppgifterna, om de är sanna, vittnar om att Kungen utsatt sig för situationer som skulle kunna bli svåra att hantera för honom och Sverige beroende på hans roll som statschef. Teoretiskt skulle kungen kunna ha b...

I mer än tio år. I mina öron exploderar faktiskt nyheten - även om den knappast känns särskilt oväntad; så där håller paranoida stormakter på. Men det problematiska är att den svenska justitieministern knappast verkar ha uppfattat nyheten som särskil...

I debatten efter valet har vi inte hört något om hur S ska öka stödet hos lantbrukarna, där partiet trots ökning ännu har svagt stöd. Däremot har vi hört att S måste öka sitt stöd i storstäderna, särskilt huvudstaden och den så kallade medelklassen d...

Men igår berättade Dagens Eko om att mycket tyder på att omfattningen av detta fusk är betydligt större än någon kunnat tro. I ett fall hade två döttrar i Sverige till en påstått handikappad person bildat ett privat assistansbolag och fått ut pengar ...